2012-05-17
2012-05-14
Jag har inte bloggat på ett tag
Har haft så hysteriskt mycket annat på gång. Tiden har sprungit iväg och den lilla tiden jag haft för mig själv så har jag antingen mått för dåligt eller för bra för att finna ro att sätta mig vid datorn och blogga.
Mitt emtionella liv har varit lite turbulent på senaste med. Ibland så är det ASBRA och ibland är det inte så bra. Ingenting jag inte överlever, men jag är mer arg för att människor förändrar en så mycket. Jag tänker inte ens gå in på vad som hänt, men summan av kardemumman är att människor förändrar en mer än vad man tror. Och om det inte andra människor förändrar så har jag upptäckt att JAG förändrat mig. Varje dag jag vaknar upp så känns det som början på ett nytt liv, och varje kväll jag går och lägger mig så känner jag mig tio år äldre. Det är delvis för att det finns så mycket som händer under dagarna som tar all min energi. Sova har jag blivit lite dålig på. Jag har träffat så otroligt mycket nya människor på senaste. Föreställ dig att jag inte knytit i princip några nya sociala kontakter på typ ett halvår och sen befinner mig med nya människor varje helg, vilket är sjukt roligt eftersom jag är en social person som gillar människor men i och med att jag byter ut hur jag beter mig hela tiden så blir det jobbigt. Jag har ingen koll, jag vet inte vem jag ska spela, jag vet inte vilken social roll jag ska anta i olika sällskap. Jag är inte likadan som jag var när jag var 17, jag orkar inte anpassa mig lika mycket efter folks förväntningar längre. En sak som tyvärr inte förändrats sen jag var 17 är dock att jag fortfarande är lika rädd för vad folk ska tycka om mig vilket gör att jag drar mig tillbaka och inte ens vågar vara mig själv. (vilket typ SUGER eftersom jag är grym höhö)
Så ja. Jag har varit lite emotionellt ambivalent på senaste, om mitt vanliga känsloflöde följde en någorlunda vågrät linje så har den linjen under de senaste veckorna både skjutit upp i taket och körts ner i botten. Det är lite utmattande att växla så snabbt.
Jag saknar att vara kreativ. Jag saknar att sträva efter saker.
Just nu står allting så stilla, jag vill skapa men vet inte var jag ska börja. Allting som jag börjar på blir fel, och det enda jag kan göra är att trycka i mig så mycket hjärndöd musik som möjligt och känna hur varje liten del av varje liten låt kommer närmare inpå min själ. Sen dansar frasen eller melodin runt där inne, närmast mitt hjärta, och väntar på att få komma ut, och om man som jag inte har en bra sångröst så försöker man få ut det på andra sätt. Måla är alltid värt ett försök, men jag brukar alltid bli besviken när jag försöker måla ut känslor som musik ger en, det blir aldrig lika bra.
Skriva.
Skriva kan jag göra.
Jag saknar att veta vem jag är. Jag brukade göra det. Men nu har jag ingen aning, och jag har ingen aning om hur jag ska komma överens med min tillvaro. Jag litar inte på någon av de byggstenar jag kämpat så hårt för att få vila min personlighet på, eftersom de helt utan anledning raserats så många gånger. Jag vill bli kompis med mig själv igen, men när man väl inser hur mycket ovän man varit med sig själv under de senaste åren så är det svårt. Jag vill sluta tänka. Jag vill bara vara.
Jag vill lyssna på hög musik och dansa och sjunga med.
Mitt tidsperspektiv har också blivit helt fucked up, jag känner mig förlorad i dagar och nätter. Dagar och nätter som man antingen väntar på eller längtar efter så mycket att man inte kan fokusera på något annat, eller som aldrig tar slut hur mycket man än kollar på klockan. Eller tar slut alldeles för fort.
Perspektivet är helt borta.
Jag har ingen som helst koll.
Jag saknar det med.
Fast på ett sätt saknar jag det inte alls. På ett sätt så är det en ganska bekväm tillvaro, att inte ha koll på någonting alls, att inte alls veta vem man är, att inte alls ha koll på vad klockan är, att jobba dagar i sträck utan att kunna avgöra vad som hänt under vilken dag för att alla ändå bara flyter ihop. Det enda som splittar jobbdagarna är helgerna. Helgerna som har varit de bästa tillflyktsorterna på länge.
Det är som att desto bättre man mår när man mår bra desto sämre mår man när man mår dåligt.
Footsteps in the hallway, girl you haven't got time, you gotta get out, go far away
Men vad händer om jag ändrar mig? Vad händer om jag inte alls vill get far away? Vad händer när jag inte lever upp till alla andras förväntningar, allra minst mina egna?
Mitt emtionella liv har varit lite turbulent på senaste med. Ibland så är det ASBRA och ibland är det inte så bra. Ingenting jag inte överlever, men jag är mer arg för att människor förändrar en så mycket. Jag tänker inte ens gå in på vad som hänt, men summan av kardemumman är att människor förändrar en mer än vad man tror. Och om det inte andra människor förändrar så har jag upptäckt att JAG förändrat mig. Varje dag jag vaknar upp så känns det som början på ett nytt liv, och varje kväll jag går och lägger mig så känner jag mig tio år äldre. Det är delvis för att det finns så mycket som händer under dagarna som tar all min energi. Sova har jag blivit lite dålig på. Jag har träffat så otroligt mycket nya människor på senaste. Föreställ dig att jag inte knytit i princip några nya sociala kontakter på typ ett halvår och sen befinner mig med nya människor varje helg, vilket är sjukt roligt eftersom jag är en social person som gillar människor men i och med att jag byter ut hur jag beter mig hela tiden så blir det jobbigt. Jag har ingen koll, jag vet inte vem jag ska spela, jag vet inte vilken social roll jag ska anta i olika sällskap. Jag är inte likadan som jag var när jag var 17, jag orkar inte anpassa mig lika mycket efter folks förväntningar längre. En sak som tyvärr inte förändrats sen jag var 17 är dock att jag fortfarande är lika rädd för vad folk ska tycka om mig vilket gör att jag drar mig tillbaka och inte ens vågar vara mig själv. (vilket typ SUGER eftersom jag är grym höhö)
Så ja. Jag har varit lite emotionellt ambivalent på senaste, om mitt vanliga känsloflöde följde en någorlunda vågrät linje så har den linjen under de senaste veckorna både skjutit upp i taket och körts ner i botten. Det är lite utmattande att växla så snabbt.
Jag saknar att vara kreativ. Jag saknar att sträva efter saker.
Just nu står allting så stilla, jag vill skapa men vet inte var jag ska börja. Allting som jag börjar på blir fel, och det enda jag kan göra är att trycka i mig så mycket hjärndöd musik som möjligt och känna hur varje liten del av varje liten låt kommer närmare inpå min själ. Sen dansar frasen eller melodin runt där inne, närmast mitt hjärta, och väntar på att få komma ut, och om man som jag inte har en bra sångröst så försöker man få ut det på andra sätt. Måla är alltid värt ett försök, men jag brukar alltid bli besviken när jag försöker måla ut känslor som musik ger en, det blir aldrig lika bra.
Skriva.
Skriva kan jag göra.
Jag saknar att veta vem jag är. Jag brukade göra det. Men nu har jag ingen aning, och jag har ingen aning om hur jag ska komma överens med min tillvaro. Jag litar inte på någon av de byggstenar jag kämpat så hårt för att få vila min personlighet på, eftersom de helt utan anledning raserats så många gånger. Jag vill bli kompis med mig själv igen, men när man väl inser hur mycket ovän man varit med sig själv under de senaste åren så är det svårt. Jag vill sluta tänka. Jag vill bara vara.
Jag vill lyssna på hög musik och dansa och sjunga med.
Mitt tidsperspektiv har också blivit helt fucked up, jag känner mig förlorad i dagar och nätter. Dagar och nätter som man antingen väntar på eller längtar efter så mycket att man inte kan fokusera på något annat, eller som aldrig tar slut hur mycket man än kollar på klockan. Eller tar slut alldeles för fort.
Perspektivet är helt borta.
Jag har ingen som helst koll.
Jag saknar det med.
Fast på ett sätt saknar jag det inte alls. På ett sätt så är det en ganska bekväm tillvaro, att inte ha koll på någonting alls, att inte alls veta vem man är, att inte alls ha koll på vad klockan är, att jobba dagar i sträck utan att kunna avgöra vad som hänt under vilken dag för att alla ändå bara flyter ihop. Det enda som splittar jobbdagarna är helgerna. Helgerna som har varit de bästa tillflyktsorterna på länge.
Det är som att desto bättre man mår när man mår bra desto sämre mår man när man mår dåligt.
Footsteps in the hallway, girl you haven't got time, you gotta get out, go far away
Men vad händer om jag ändrar mig? Vad händer om jag inte alls vill get far away? Vad händer när jag inte lever upp till alla andras förväntningar, allra minst mina egna?
2012-04-14
2012-04-09
2012-04-08
Citronkurden recenserar
Mina första spontana tankar kring den populära musikvideo är följande:
1. TUMBLRTUMBLRTUUUUUUUMBLR. (Kul att Rihanna blivit värsta tumblrfamous nu, känns som att halva min dash på senaste varit fylld på instagrambilder av henne)
2. Om någon/några hade hållt på så i en skatepark på riktigt hade de fått sjukt mycket elaka blickar av alla andra, vafan man ser ju att killarna står och väntar på att åka, också ligger de och snugglar på golvet!? Jag hade blivit sjukt sur!
3. Förhärligande av droger och snatteri. Yes. Stämmer verkligen det överens med Rihannas fanbase?
4. Att tatuera in "mine" på någons rumpa är inte alls roligt :(((( ?!
5. Gillar att hon fakekräks, men det hade varit sjukt mycket mer banbrytande om hon hade kräkts "på riktigt". Det hade avromantiserat det hela lite på ett realistiskt sätt? De försöker ju ändå avromantisera PARTEHHHLIVET mot slutet, vafan fega inte ur med en jävla fakespya av sidenband då!!
(Tyvärr så har jag ju en liten fjortis i mig som per automatik fastnar på alla låtar som haft något med Calvin Harris att göra så kommer nu gå runt och nynna på den här låten i några timmar. Fan.)
Vad som är fel med mänskligheten
Haha, såg typ stördaste grejen på tumblr alldeles nyss, måste visa. Hittade först denna tumblr av en slump:
Dessa slumpmässiga 6 bilder som var de senaste han rebloggat sammanfattar hela hans tumblr ganska bra. Visst, okej, han är en kille som gillar att skejta, det är väl normalt. Han har också en flickvän som han gillar och han länkar till hennes tumblr, det är väl också ganska normalt. Av ren nyfikenhet så klickade jag in mig på hans flickväns tumblr och nu kommer det RIKTIGT SJUKA.
Såhär ser den ut:
1. DIN JÄVLA HEADER ÄR "I'm yours forever" alltså grät typ av skratt. (Och för att det var lite sorgligt)
2. Alltså, medan HANS tumblr är typ fokuserad på HONOM och på det han gillar (skejta uppenbarligen) så är hennes HELT fokuserad på deras förhållande (eller ja, iaf på TUMBLRKÄRLEKSBILDER)?! Så otroligt jävla sorgligt. Jag undrar verkligen vad den här tjejen gillar att göra liksom. Tyvärr så får man inte reda på det av hennes tumblr, för det enda man får reda på hennes tumblr är att hon är kär i sin pojkvän. Och inte nog med det! Man får också reda på att..
3. Hennes pojkvän skejtar. Man typ. Du berättar inte ens vad du själv gillar, men du tycker att det är otroligt nödvändigt att nämna att din POJKVÄNS INTRESSEN(enda intresse/identitet tydligen*?)?!?!
Som att inte detta räcker så är det enda hon berättar om sig själv är hur hon ser ut. Man typ. Jahapp. Så. Det enda som är värt att veta om dig är att du har dirty blond hair och big brown eyes? Jösses vad någon behöver säga till den här tjejen att hon inte bara är sitt utseende.
Visst, okej, hon är född 97, hon är bara 14 år gammal MEN HOLD THE FUCK UP DE BLEV JU IHOP 2008. Vänta lite nu, det är fyra år sen, BLEV DE IHOP NÄR HON VAR TIO ÅR GAMMAL!? Och han skriver att han är 17 så han lär ju varit typ 13.
SERIÖST. HAR DE VARIT IHOP SEN HON VAR TIO ÅR GAMMAL?!
Jösses amalia.
Jaja, hursomhelst. Det jag försöker säga är inte att det är fel att dedikera sin blogg till sin pojkvän, eller hela sitt liv, det är bara lite sorgligt när man ser att pojkvännen inte alls gör samma sak. Hela den här grejen är bara ett utmärkt exempel på vad som är fel med mänskligheten.
Det visar bara att killar bli uppfostrade att fokusera på sig själva och söka bekräftelse i det de GÖR. Tjejer blir uppfostrade att fokusera på sitt utseende istället för vad de GÖR och blir uppmuntrade att söka sin bekräftelse i relationer.
DET GÖR MIG SJUKT ARG.
ps sen så är jag seriöst fortfarande chockad, orka bli ihop med någon när man är TIO ÅR GAMMAL?!
VÄNTA LITE.
okej nu läste jag ordentligt, det var visst 2011 de blev ihop. Det är ju lite mera rimligt haha.
DET HÄR ÄR SÅ JÄVLA SANT
Seriöst jag älskar Bianca Kronlöf. Har ni inget annat för er, så kolla upp alla hennes videor, hon är så satans in i helvete jävla rolig.
(Igenkänningshumor <3)
2012-04-04
2012-03-28
Blue to grey
Metrisk enligt google translate.
Jag har inte haft så mycket tid att blogga på senaste. Jag har haft minst sagt fullt upp. Skulle ljuga om jag påstått att jag velat ha det på något annat sätt.
Allt går typ upp och ner.
Jag har typ accepterat min tråkiga tillvaro och lever delvis emotionellt avstängt. Det funkar ganska bra! Jag har liksom inga förhoppningar för att livet ska bli bättre och att jag ska få uppleva allt det jag vill uppleva. Det känns jävligt sorgligt på ett sätt, men just nu är jag en ekorre i ett ekorrhjul och det enda jag kan göra är att springa på för att få allt att gå runt.
Njutningar i livet är begränsade till bland annat konsumtion. Även fast jag VET att det betyder att jag bara gått på alla reklamkampanjer och hela "köp så blir ditt liv bättre"-filosofin som hela samhället typ är uppbyggt på. Fast sen när jag väl köpt något så blir jag typ äcklad. Äcklad av att jag inte vet bättre än att lägga pengar på onödiga grejer (typ kläder) som i verkligheten inte kommer göra minsta skillnad i någons liv, allra minst mitt. Så jag är lite i en konflikt med mig själv där. Jag känner verkligen att jag borde veta bättre.
Jag har inte haft så mycket tid att blogga på senaste. Jag har haft minst sagt fullt upp. Skulle ljuga om jag påstått att jag velat ha det på något annat sätt.
Allt går typ upp och ner.
Jag har typ accepterat min tråkiga tillvaro och lever delvis emotionellt avstängt. Det funkar ganska bra! Jag har liksom inga förhoppningar för att livet ska bli bättre och att jag ska få uppleva allt det jag vill uppleva. Det känns jävligt sorgligt på ett sätt, men just nu är jag en ekorre i ett ekorrhjul och det enda jag kan göra är att springa på för att få allt att gå runt.
Njutningar i livet är begränsade till bland annat konsumtion. Även fast jag VET att det betyder att jag bara gått på alla reklamkampanjer och hela "köp så blir ditt liv bättre"-filosofin som hela samhället typ är uppbyggt på. Fast sen när jag väl köpt något så blir jag typ äcklad. Äcklad av att jag inte vet bättre än att lägga pengar på onödiga grejer (typ kläder) som i verkligheten inte kommer göra minsta skillnad i någons liv, allra minst mitt. Så jag är lite i en konflikt med mig själv där. Jag känner verkligen att jag borde veta bättre.
2012-03-21
Önskar att jag inte lyssnade på sånt här för att kunna vara cool_hipster
Men det gör jag och jag älskar det, haha, tänker inte ens försöker dölja det.
FUUUUUUUUUUCK
JAG KOMMER ALDRIG ATT UPPNÅ NÅGRA AV MINA DRÖMMAR JAG ÄR SÅ LEEEEDSEN.
Jag har så jävla mycket potential att vara mer än det jag är nu.
Ps det här är Modesteps senaste låt, den är helt okej, men den riktiga videon är en KATASTROF så jag länkar den här versionen istället. (Alltså, på allvar, KATASTROF, det är typ ninjatjejer i lackkläder som har "mission: destroy all popular music" så jävla töntigt, orkar inte. Man typ fattar ni inte att ni spelar popular music?!)
Blir ledsen på riktigt när ett av mina favoritband gör en så jävla dålig video.. Kolla upp den om ni har lust, här är iaf låten.
'
BTW DAVID GUETTA KOMMER TILL TOMORROWLAND
Fanfanfanfanfaaaaan.
Btw, upptäckte att Pretty Lights är fett kompis med Skrillex och att de ska spela på massa ställen i Tyskland ihop i April. Vill gråååååta. JAG VILL OCKSÅ GÖRA BRA ELEKTRONISK MUSIK OCH ÅKA PÅ TURNÉ.
Jag blir så avundsjuk på alla människor som typ kan sträva efter sina drömmar. Och jag har intalat mig att det inte ens är en poäng att nå sina drömmar för det finns ändå alltid någon annan som är bättre.
Det här låter som typ vanligt gnäll som vem som helst har periodvis men jag lider verkligen. En liten del inom mig typ bryts ner dag för dag som jag fortsätter på min vanliga livsplan som egentligen inte alls är något jag vill, utan mer något jag "funnit mig i". Eller snarare är ett alternativ till allt det jag vill göra.
FAAAAN JAG MÅSTE TA MIG UR DET HÄR. Nu typ.
Jag har så jävla mycket potential att vara mer än det jag är nu.
Ps det här är Modesteps senaste låt, den är helt okej, men den riktiga videon är en KATASTROF så jag länkar den här versionen istället. (Alltså, på allvar, KATASTROF, det är typ ninjatjejer i lackkläder som har "mission: destroy all popular music" så jävla töntigt, orkar inte. Man typ fattar ni inte att ni spelar popular music?!)
Blir ledsen på riktigt när ett av mina favoritband gör en så jävla dålig video.. Kolla upp den om ni har lust, här är iaf låten.
'
BTW DAVID GUETTA KOMMER TILL TOMORROWLAND
2012-03-20
Drop you like a needle on the record, scratch my itch
Den här låten hamnar i kategorin; låtar som jag skulle vilja skriksjunga på en scen.
You're checking in, I'm checking you out.
2012-03-18
2012-03-14
Fuck you
Fjortismusik som är bra, lev med det! (ignorera felstavningen i videon hahaha)
Bästa kommentaren på youtube:
VILL PUSSA MÄNNISKOR SOM GÖR SÅNA HÄR KOMMENTARER.
PS livet är bättre nu! Lite tack vare fjortismusik!
PS 2 Lol nej skojade bara, men livet är bättre för jag har fått jobberbjudande whoop whoop!
2012-03-11
Världens bästa vecka med världens sämsta slut
Jag har haft absolut världens bästa vecka. Jag har varit med människor som jag gillar, jag har skrattat så att jag nästan kissat på mig minst tre gånger om dagen och jag har gjort massa roliga grejer.
I ungefär en timma fick jag leva i efterdyningarna från semestern. I ungefär en timma var livet fortfarande roligt och trevligt.
Sen fick jag reda på att
1. Jag kommer troligtvis vara arbetslös under en längre period, eftersom jag inte fick det jobbet jag hade störst chans att få i sommar.
2. Blev REJECTED. Tänker inte gå in på detaljer.
Mår sämst just nu. Sämst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara flyga härifrån igen, varsomhelst. Jag är så jävla ledsen och besviken på allt just nu. Alla omständigheter som jag inte haft en möjlighet att påverka.
Men det är bara bita ihop. Och fortsätta.
Just precis som när man fått lite ny energi.
Nedslagen.
Igen.
Upp igen.
I ungefär en timma fick jag leva i efterdyningarna från semestern. I ungefär en timma var livet fortfarande roligt och trevligt.
Sen fick jag reda på att
1. Jag kommer troligtvis vara arbetslös under en längre period, eftersom jag inte fick det jobbet jag hade störst chans att få i sommar.
2. Blev REJECTED. Tänker inte gå in på detaljer.
Mår sämst just nu. Sämst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara flyga härifrån igen, varsomhelst. Jag är så jävla ledsen och besviken på allt just nu. Alla omständigheter som jag inte haft en möjlighet att påverka.
Men det är bara bita ihop. Och fortsätta.
Just precis som när man fått lite ny energi.
Nedslagen.
Igen.
Upp igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)